8 mars 2014

Sitter och ser ut genom fönstret, det är helt klart ute så man kan se var solen går ner men jag ser också hur mycket det stormar åtminstone täta stormbyar. Det fascinerar mig som också åskan gör. Naturkrafterna är mäktiga och man kan känna sig liten. Ser på den stora tallen bakom lagårn som jag envisats med att den skall vara kvar. Den är ganska tunn nu vad barren avser men den står stadigt i blåsten. Tog en cortisontablett igår därför att jag länge har haft så ont i mina vrister på sistone. Och visst hjälper det. Funderar lite - vet att cortison tar bort infektioner men tar det också bort smärta. En annan sak är att jag känner mig som en arsenikbehandlad häst. Har lust och ork att ta itu med saker och ting vilket jag annars inte har. Solen har ju lyst in idag och avslöjat dammiga möbler och golv så jag har tagit itu med det - är inte färdig ännu men man måste ju få göra en liten paus. Läste det skrivna på ett gammalt A4-ark om 10 olika sätt att bli lyckligare. Ett sätt var att göra något svårt. Det stod inte varje dag men det kan man ju göra: exvis baka, dammsuga, skriva ett brev till någon som inte har fb, bjuda på mat. Det kanske inte är så svårt men bara att företa sig det. Jag har faktiskt börjat tänka på det lite av och till. Att göra någonting svårt är ju faktiskt en utmaning och såna skall man ha i livet - alltså inte dega ner sig i soffan alltför djupt - då känner man sig lite lyckligare tycker jag, Idag fastnade den sjätte musen i fällan. Jag var lyckligtvis på stan när det hände för den dog antagligen inte på en gång utan har släpat sig tillsammans med fällan ut på golvet en bit. Den andra fällan var i vägen så den har den knuffat ut samtidigt. Vilken evinnerlig tur att jag inte var hemma. Om jag sett det hade jag nog sprungit ut och skrikit (därför att Robert och Hugo var i faggorna) inte skrikig därför att jag är rädd men så hemskt att se det. Fy,jag vill ju inte ha möss här hemma men det känns också jobbigt att döda dom. Nu skall jag iaf torka golvet i köket och fixa till i en skrubb. Som norrmännen säger:Ha det

Utkast: Mar. 03, 2014

Elisabet D det händer inte speciellt mycket de flesta dagarna om jag minns rätt. I tisdags förra veckan bjöd jag flick-missionärerna på mat och har tänkt bjuda Elin och Inger på söndag efter kyrkan. Eftersom de gjort så lyxig mat för kyrkan i söndags - renskav - så fordras det lite extra förstår jag. Har inte sorterat potatis på flera dagar nu men har känt mig lite ynklig - bara lite. Det finns några andra djur som jag inte berättat om - möss. Eftersom jag med mina ögon såg en liten söt mus springa utefter listerna i köket och några timmar senare när jag såg på TV kom den springandes över mattan in under soffan. Jag är absolut inte rädd för dom men vill förstås inte ha dom inomhus. Så - Hugo kom hit med råttfällor, små behändiga om de nu kan anses som det. Vad jag kan minnas så har hittills funnits fyra möss i dom. Jag ringer förstås efter Hugo då, vill inte alls hantera det hela. Jag håller ut plastpåsen och känner tyngden när Hugo släpper ner den. Huva. Det har varit Robert nån gång också och dom har själva fått bära ut påsen i soporna. En dag när jag tittade genom kikaren på fåglarna såg något svart litet springa (typ rinna) över snön mot mitt hus. De hämtar förstås solrosfrön vid fågelbordet och sen kommer de in i huset och har det bra (en liten stund). Jag håller på att sy ett nytt överdrag på min soffa i köket - Lena tyckte att det behövdes. Och visst är det så. Jo jag är nån slags historieskrivare i kyrkan och har renskrivit det hela på google.docs - något nytt som Isak har lagt upp åt mig. Har länge tänkt göra det med nu är det som sagt gjort. Det har åkts mycket scooter runt huset och på ängen härutanför i lördags. Kul att se saker och tinga hända. Agnes kom in för att dricka vatten - men det var allt. Hon mådde inte bra redan då. Miriam kom in och luktade som en rökt böckling - hade väl varit nära eld. Hon var kvar hos mig ett tag tills Hugo var färdig med sin uppvisning härutanför - stegrade scootern flera gånger. Talade om för honom att nu när han är gift måste han bli mer ansvarsfull. Jag har säkert glömt andra små detaljer i mitt liv som hänt. Gun, min syster, var hit idag. Nån kväll skall jag berätta hur det var när 'Gun och jag var unga och bodde på Viktoriagatan i Herseus hus men nu får det vara nog för idag.

RSS 2.0