novisen.blogg.se

Min tid på Viktoriagatan Jag var fem år när vi flyttade till Boden och Viktoriagatan. Ungarna på gården tyckte jag pratade konstigt minns jag. Lite pitbondska antar jag men det varade inte så länge. Kriget pågick ju och ofta frågade jag mina föräldrar när det skulle sluta. Antagligen därför att mamma sagt att när det skedde skulle jag få äta bananer och cocosbollar som jag inte alls hade nån aning vad det var. Minns bara att jag var en aning besviken över bananerna. Men mina föräldrar sa att när det var riktigt stora bokstäver i tidningen, då var kriget slut. Alltså jag kunde inte läsa, det lära jag mig i skolan. Hade dock fått veta av någon kompis att när man började skolan måste man söka reda på allt som man tappat. Och det fasade jag för förstås. Men skolan var en bra tid. Jag var ivrig att lära mig och pappa hade en kväll gjort en fin "pekpinne" åt mig för att jag var så duktig. Det var inte en pinne utan en platt sak som var spetsad i ena änden och så hade han ritat en blomma på den och fernissat eller lackat den. Jag hade vårtor i händerna när jag gick i första eller andra klass. Ofta var vi ute på skolgården för att ha ringlekar - syltkruka m m - men jag minns att de inte gärna ville hålla mig i handen. Jag var inte ledsen för det. Kriget slutade i alla fall och det var den 7 maj och alla flaggor var hissade och jag trodde det berodde på min födelsedag. Läste, nej såg ofta i tidningen namnet Ezra Taft Benson - ett konstigt namn tyckte jag. Visste att taft var ett tyg. Där badhuset låg och nu återvinningen fanns bara åkermark. Jag genade däröver när jag skulle till skolan. Jag hade liktornar som gjorde ont med mina tunna tygskor om sommaren. Men sprang det gjorde jag. Så grävde de en stor djup grund för det kommande badhuset. Den fylldes med vatten varje vår och pojkarna byggde flottar som de åkte på. Jag tordes aldrig vara på dom eller också hade jag blivit förbjuden. Så småningom byggdes så badhuset och en stor tvättanläggning där återvinningen nu är. Från vårt köks- och sovrumsfönster kunde vi se när det spelades fotbollsmatcher - halva planen. Själva läktaren skymde resten. Men jag minns söndagarna när det var sommar och fullt med folk var i farten för att se matcherna på Bandyvallen.Det var varmt och fönstren i vårt hus var öppna, kanske för att höra all upphetsning bland publiken. Ofta åt vi då ett gott kött och potatis och så hade mamma öppnat en burk blandade grönsaker som hon gjorde en stuvning av. Det var underbart. Vi ungar lekte varje dag - burk eller pekleken. Anita, min bästa kompis och jag "humpade" boll eller hoppade hage eller en annan lek som innebar att man stod inne i en ring med en lång pinne för att mota eller kasta ut den pinne som någon försökte att kasta in. När jag gick i skolan tyckte fröken att vi skulle ha ett pennskrin eller önska det till julklapp. vilket jag också gjorde. Mamma sa att dom inte hade råd med det. Och det var något jag förstod. När det så blev jul fick jag ett riktigt fint pennskrin och blev så glad att jag fick tårar i ögonen. En jul senare fick både Gun och jag konståkningsskridskor som också gjorde oss lika glada. Åka skridskor var något vi ägna mycket tid till. Vi kunde från där vi bodde höra om det var musik på Bandyvallen. I så fall tog vi genast våra skridskor och stack dit. Var med på några uppvisningar tillsammans med andra barn

Sitter och ser ut genom fönstret, det är helt klart ute så man kan se var solen går ner men jag ser också hur mycket det stormar åtminstone täta stormbyar. Det fascinerar mig som också åskan gör. Naturkrafterna är mäktiga och man kan känna sig liten. Ser på den stora tallen bakom lagårn som jag envisats med att den skall vara kvar. Den är ganska tunn nu vad barren avser men den står stadigt i blåsten. Tog en cortisontablett igår därför att jag länge har haft så ont i mina vrister på sistone. Och visst hjälper det. Funderar lite - vet att cortison tar bort infektioner men tar det också bort smärta. En annan sak är att jag känner mig som en arsenikbehandlad häst. Har lust och ork att ta itu med saker och ting vilket jag annars inte har. Solen har ju lyst in idag och avslöjat dammiga möbler och golv så jag har tagit itu med det - är inte färdig ännu men man måste ju få göra en liten paus. Läste det skrivna på ett gammalt A4-ark om 10 olika sätt att bli lyckligare. Ett sätt var att göra något svårt. Det stod inte varje dag men det kan man ju göra: exvis baka, dammsuga, skriva ett brev till någon som inte har fb, bjuda på mat. Det kanske inte är så svårt men bara att företa sig det. Jag har faktiskt börjat tänka på det lite av och till. Att göra någonting svårt är ju faktiskt en utmaning och såna skall man ha i livet - alltså inte dega ner sig i soffan alltför djupt - då känner man sig lite lyckligare tycker jag, Idag fastnade den sjätte musen i fällan. Jag var lyckligtvis på stan när det hände för den dog antagligen inte på en gång utan har släpat sig tillsammans med fällan ut på golvet en bit. Den andra fällan var i vägen så den har den knuffat ut samtidigt. Vilken evinnerlig tur att jag inte var hemma. Om jag sett det hade jag nog sprungit ut och skrikit (därför att Robert och Hugo var i faggorna) inte skrikig därför att jag är rädd men så hemskt att se det. Fy,jag vill ju inte ha möss här hemma men det känns också jobbigt att döda dom. Nu skall jag iaf torka golvet i köket och fixa till i en skrubb. Som norrmännen säger:Ha det

Elisabet D det händer inte speciellt mycket de flesta dagarna om jag minns rätt. I tisdags förra veckan bjöd jag flick-missionärerna på mat och har tänkt bjuda Elin och Inger på söndag efter kyrkan. Eftersom de gjort så lyxig mat för kyrkan i söndags - renskav - så fordras det lite extra förstår jag. Har inte sorterat potatis på flera dagar nu men har känt mig lite ynklig - bara lite. Det finns några andra djur som jag inte berättat om - möss. Eftersom jag med mina ögon såg en liten söt mus springa utefter listerna i köket och några timmar senare när jag såg på TV kom den springandes över mattan in under soffan. Jag är absolut inte rädd för dom men vill förstås inte ha dom inomhus. Så - Hugo kom hit med råttfällor, små behändiga om de nu kan anses som det. Vad jag kan minnas så har hittills funnits fyra möss i dom. Jag ringer förstås efter Hugo då, vill inte alls hantera det hela. Jag håller ut plastpåsen och känner tyngden när Hugo släpper ner den. Huva. Det har varit Robert nån gång också och dom har själva fått bära ut påsen i soporna. En dag när jag tittade genom kikaren på fåglarna såg något svart litet springa (typ rinna) över snön mot mitt hus. De hämtar förstås solrosfrön vid fågelbordet och sen kommer de in i huset och har det bra (en liten stund). Jag håller på att sy ett nytt överdrag på min soffa i köket - Lena tyckte att det behövdes. Och visst är det så. Jo jag är nån slags historieskrivare i kyrkan och har renskrivit det hela på google.docs - något nytt som Isak har lagt upp åt mig. Har länge tänkt göra det med nu är det som sagt gjort. Det har åkts mycket scooter runt huset och på ängen härutanför i lördags. Kul att se saker och tinga hända. Agnes kom in för att dricka vatten - men det var allt. Hon mådde inte bra redan då. Miriam kom in och luktade som en rökt böckling - hade väl varit nära eld. Hon var kvar hos mig ett tag tills Hugo var färdig med sin uppvisning härutanför - stegrade scootern flera gånger. Talade om för honom att nu när han är gift måste han bli mer ansvarsfull. Jag har säkert glömt andra små detaljer i mitt liv som hänt. Gun, min syster, var hit idag. Nån kväll skall jag berätta hur det var när 'Gun och jag var unga och bodde på Viktoriagatan i Herseus hus men nu får det vara nog för idag.

Äntligen. Vet inte riktigt var jag skall börja men det får bli lite här och där. Vill berätta om djuren jag har här. Rådjur, vet inte hur många men när det var dagsljus såg- jag tre men det är så mycket spår i snön så jag tror det är fler och så äter dom upp havren varje natt. En annan dag såg jag en räv mitt på blanka dagen. Stod vid köksbänken och den gick förbi fönstret i sakta mak. En liten stund senare såg jag den på framsidan av gården tre gånger och den såg fin ut i mitt tycke. Jag har åtminstone en ekorre och så harar - ser deras spår i snön. Fåglar förstås men har inte sett domherrar i år men dom kommer säkert. Visst jag har ju korna. Kollar inte på dom så ofta men ibland när jag hjälper Robert att dra bort plasten från hö-rullarna eller av någon annan anledning står nära "staketet" så är det alltid en av korna som kommer fram och trivs med att bli kliad på kinderna och halsen. Dom är snälla djur. Kommer fram lite försiktigt och nafsar i kläderna. Tjuren som är enorm hade vi respekt för men när det var riktigt kallt frös vattnet fastän en elkabel följer slangen för att värma vattnet. Iaf då gav de djuren vatten ifrån hinkar och tjuren var i stället rädd och gick undan - så var det med det. Får inte så mycket gjort som man kanske kan tro eftersom jag inte varit inne på bloggen under lång tid men jag har nog mycket att göra med att ta hand om mig själv - jag menar åka till stan och handla (inte shoppa), laga mat och vila (det ingår i schemat). Jag har varit flitig med att hjälpa till med potatissorteringen - 84 ton hittills men det är väl kvar en 150 ton. Även om jag inte tycker att det är lajban så är jag glad att jag kan hjälpa till och att jag orkar. Det känns som att gör något nyttigt. Trots mina tillkortakommande tycker jag att jag mår riktigt bra. Eftersom jag är troende och aktiv i Jesu Kristi kyrka av SDH är jag ofta inblandad olika sociala sammanhang vad gäller kyrkan. Älskar att läsa evangeliet och prata om det. Ska citera Lorenzo Snow: "Jesus Kristus, Guds Son, sattes i ett tillstånd där det fordrades att han gjorde sitt absolut yttersta för att kunna åstadkomma det som krävdes för att frälsa miljontals av Guds barn. Det krävdes den yttersta ansträngning och beslutsamhet innan Guds Son kunde klara av det svåra provet, det offer som krävdes..... Den varelse som bor i himlen, som var konung där innan världen var till, som skapade jorden och som i tidens mitt kom ner för att fullkomliggöra och frälsa det som han hade skapat, har uppenbarat sig för människorna i denna tidsålder". Vill att de som inte känner till kyrkan skall veta att vi är kristna. Jag har en gång i min ungdom varit missionär i kyrkan under ett år (for från Sollefteå där jag då bodde, mitt i allt Rock´n roll-dansande till Göteborg och sedan vidare till Eskilstuna och Örebro) så antar att ränderna aldrig går ur (hoppas så). OK det var inte så svårt alls att sätta sig ner för att skriva men nu är det god natt.

Nyss. Funderade om jag skulle gå ut till garaget för att elda - det är ju sent och värmen håller sig nog tills i morgon. Hur det var så gick jag ut iaf. Snopen blev jag. Det hade snöat nästan 1 dm med tung snö och så blåser det. Började med att sopa/skotta av snön från bron. Kände att det var en underbar luft ute och kom ihåg tidigare år när jag var yngre och bodde i Boden. Nästan alltid kommer det en sån här dag strax före jul. Med mycket tung snö och blåst och luften är på ett sånt sätt som känns bra för mina lungor. Då brukade jag knalla iväg från Sergeantsgatan över Sveavägen och in i skogen ner mot älven. De gånger jag gjorde det var det djup snö att pulsa i och jag hade ju mer astma då än nu men hjärtat var starkt och benen och viljan. Jag plockade lite tallris bara som en slags symbol. Ungefär som Robert sagt en gång i tiden när han hade tid för det: Jag tar med mig geväret när jag går i skogen så folk tror att jag skall jaga men det var att vistas i skogen som var det primära. Ja, jag nöjde mig med att skotta bron och lite mer än det och stannade upp och vilade och andades den sköna luften. Eldade och for med bilen för att kolla posten (1 km - nu är det bilen som gäller). Men vad härligt det är ute och vackert. Alla tallar och granar var tunga av snö och när det så blåste så ramlade stor sjok ner. Hoppas jag tar mig tid i morgon (senare idag) för att berätta om djuren häromkring.

Jobbade igår med potatisen från 3 till 7 och det tog på krafterna. Men både igår och idag har jag äntligen städat farstun från allt skräp vilket i och för sig betyder att det är någon annanstans bl a en plastmatta i duschen som skall sköljas av. I går läste jag på facebook ett religiöst budskap på engelska. Tycker det är riktigt bra och tänkte kopiera det på den här sidan men beslöt att inte göra det. Nu är det så att jag börjat läsa bibeln igen och nu börjar jag med Paulus och läser några stycken per kväll. När jag då i går kväll slog upp sidan där jag skulle fortsätta så står precis det jag läste på face-book vilket sålunda lyder: "Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar?" (Rom 10:14).Kristus säger själv att det är evigt liv att lära känna Dig den ende sanne Guden och den han har sänt Jesus Kristus (Joh 17:3). Så nog är det viktiga sanningar att ta till sig. Nu när jag satt ut fågelmat är det roligt att sitta vid köksbordet med kikaren och se på alla fåglar i mina rönnar - mest talgoxe, blåmes, skata, nötskrika och hackspett (i den ordningen). Jag har två skator som fick tre ungar i somras och då var dom också här på gården men nu är det bara de två igen. De har väl kört iväg ungarna när dom blev för kaxiga och de kommer genast och hävdar sitt revir när nötskrikan är här. Har haft ringduvor här också men dom verkade skatorna ha en viss respekt för.

Skyndade mig till stan för att hämta ett recept och till Lantmännen för att köpa gödsel, jordnötter till nötskrikorna, blandfrö och solrosfrön till övriga små fåglar. För första gången den här säsongen - det blir inte billigt. Nästan så att man prioriterar fåglarna. Jag har gett rådjuren mat i några år men slutat med dåligt samvete därför att då kommer dom så nära att dom äter upp syrenknopparna och gnager på äppelträden. Jag skyndade mig till stan därför jag trodde att det skulle bli mer potatis idag men icke så. Alltså fick jag tid till att jobba i trädgården och flyttade på alla plantor jag planerade - förresten Astilbe heter de tre plantor jag flyttade. Jag gjorde mer än planerat, for omkring som en murvel. Men jag glömde dock att köpa lökar och det blir nog för sent för i natt skall det vara 2 grader kallt. Glad att jag gjort det nödvändiga innan frosten kommer men lite mer finns kvar att göra. Beata ringde idag och vi pratade mycket och länge som vanligt. Glad för det. I kväll har jag sett första av 12 avsnitt av serien Homeland. Den är såå bra. Verkligt nervpirrande, tjejen (vad hon nu heter) spelar så bra och Brody är i min smak snygg och alla mina sympatier finns hos honom så de så.

Oj då , kollade datumet och jag har ju inte gjort mina inbetalningar ännu. Så det skall jag hinna med innan dagen är slut - är nu 22.16. Ja kära "dagbok" citationstecken därför att jag så sällan skriver. Det är söndag idag och jag har förstås varit i kyrkan och det har varit en riktigt fin dag. Körde med min egen bil idag - annars åker jag med Robert-familjen. Men både Rose-Marie och Miriam är sjuka. Robert och Hugo plus en anställd har varit tvungna att ta upp potatis. Är ganska mycket kvar och det är en kapplöpning med temperaturen. Isak har hållit på med en viktig "skrivning" för skolan angående vikingarna - tror jag det var. En av våra missionärer åker hem om nån dag och det var sista söndagen här i Luleå. Han hade innan han for på mission blivit varnad för olika slag av svårigheter men var helt oförberedd på hur sorgligt det är att behöva lämna oss i Luleå och Sverige öht. Jag gav honom en kram fast man inte skall göra det (med missionärer) och sa att han var en bra och seriös missionär (äldste Jones).Angående potatisen så har missionärerna hjälpt till ett par gånger. Idag fick de (inte missionärerna förstås) upp 22 ton och igår när jag var med blev det lite mindre, om jag minns rätt. Jag är mycket förvånad att jag orkar hjälpa till så pass mycket som jag gjort. Man står hela tiden uppe på en potatisupptagare och armarna går som trumpinnar och händerna skall ju hinna med att greppa alla stjälkar, mammapotatisar och jordkocker och slänga det på sidan om. Ibland kommer stora stenar upp. Egentligen är jag inte alls förvånad att jag kan klara av det här för jag ber både morgon och kväll bl a att jag skall få vara frisk nog för att hjälpa till. Hittills har jag inte fått några men av det. Jag har en björnbärsbuske vid stenpartiet och i år har jag väl plockat ett tiotal och stoppat direkt i munnen förstås. Det finns många fler kvar men de flesta av dom hinner inte mogna. och ändå har vi haft en fantastisk sommar. Den började i maj med sån värme att jag var tvungen att hämta ner fläkten och vi har ju haft god värme till alldeles nyss. Nästa vecka skall det bli kring 10-12 grader om dagen och ca 4 plus om natten och det är heller inte dåligt. Jag menar att björnbären har haft god tid på sig att mogna men norra Sverige är inte riktigt rätta platsen. Har en del kvar att göra i trädgården. Skall flytta på tre plantor som jag nu inte kommer ihåg namnet på och en planta Lammöron som jag fick sent i somras av grannen och så en annan marktäckare som jag inte heller kommer ihåg namnet på (så förargligt men det är en del av att bli gammal). Har två stora Gullspiror som jag villa ha bort. Provade med grepen men plantan rördes inte alls. Får be Hugo komma med grävskopan. Så vill jag hinna med att gräva upp en "Kejsarkrona" som hamnat i skogen av nån anledning och den är fortfarande grön och kraftig. Allt som hamnar i skogen blir så. Det första jag gjorde när jag flyttade hit var att gräva upp alla rosenspiréor och slänga ut dom i skogen och vid en viss tid under sommaren är skogen mörk rosa - ser fint ut där.Efter att jag tagit bort mina Sugar snaps hällde jag ut en säck med fin jord där (längs växthusväggen) och flyttade dit persiljeplantan som ju är två-årig, en planta fransk dragon och fyra plantor sparris. Måste skynda mig att köpa lite lökar och plantera så dom hinner rota sig lite innan vintern. Nu har jag blivit riktigt trött men måste göra mina in/utbetalningar i tid så god natt för den här gången.

en underbar kväll. Kunde inte hålla mig från att gå ut och sätta mig på bron en stund - mörkt, stilla och ljummet ute.. I förmiddags rensade jag bort allt ogräs där mina Sugar snaps har suttit. Jag skall köpa lite näringsrik jord och sätta ovanpå och sen flytta min sparris, franska dragon och persilja dit. Dragonen måste täckas för vintern häruppe. Men jag hade ju tänkt ha stockrosor där till sommaren. Jag får väl bara göra plats för allt. Såg glimtvis på trädgårdsonsdag och fick då idén att sätta smultron som kantväxt och gräslök. Men varför är det så mycket långt gräs jämt i gräslöken. Har funderat på att ta bort botten i en hink och plantera gräslöken i den. Ja, det är bara tankar inför kommande säsong. Det är halva nöjet att planera. Senare i em har jag hjälp till med potatisen. Det hoppas jag kunna göra de kommande tre dagarna också eftersom det inte skall regna då. I går var Miriam och jag på stan. Jag ville visa henne lite mysiga affärer med vintage och tyger. Det var en trevlig stund. Det var också en månad sedan dom gifte sig så de firade lite med special-godis. En kvinna från Schweiz och som bor i Kiruna gör jättegod choklad som finns att köpa i en vintage- och teaffär i Boden som heter Mollys. Nog nu för idag och godnatt kära dagbok.